Kära läsare! Jag har bli­vit av med två flas­kor fan­tas­tisk ame­ri­kansk whis­key. Jovisst, det är en väl­sig­nelse att bo med någon som delar ens intres­sen. Vad beträf­far tycke för dyr sprit pro­te­ste­rar säkert någon, eftersom (läs mer)

Ek och Karl­sons klis­ter. Där­un­der finns i dof­ten en läc­ker och ele­gant bour­bon­lik ton − trots att detta är en lönn­trä­fil­tre­rad Ten­nes­see whis­key.  Fat­lag­ringen läm­nar efter sig både lätt ros­tade ekto­ner och även en dil­la­rom lik­som en mjölk­ak­tig syr­lighet som till­sam­mans ger asso­ci­a­tio­ner till väl­la­gat dill­kött med tillhö­rande sås. Sma­ken är (läs mer)

Kära läsare, i går tors­dag var jag på arbe­tets väg­nar och åt en av årets hit­tills bästa mid­da­gar på Stu­rehof. Först spansk skinka, sån där ekol­lon­gris, till för­rätt, med sherry, och sedan en histo­riskt god gril­lad pigg­var med tryf­felhol­lan­daise och geni­alt knap­riga soc­ke­rär­ter. Dryck till det ett dis­kret ekigt franskt chardonnayvin.

Efteråt var vi fyra runt bor­det rörande eniga om att det var crème brû­lee som behövdes.

Som den mest röd­näste runt bor­det föll valet på eder till­givne att välja dryck till. Även tidi­gare har mitt val fal­lit på den fan­tas­tiska kom­bi­na­tion det blir att dricka  (läs mer)