En fyl­lig och rik doft som har myc­ket mer än bara rök. Här kan den näsa som snif­far hitta dof­ter av både well­papp, tosca­ka­kor, kål­dol­mar och äpple, men även söt­ak­tiga godis­to­ner som lak­rit­skola, jord­gubbsknäck och en varm tung doft av pip­to­bak. Sma­ken är balan­se­rad, fyl­lig och blir med lite vat­ten aningen pepp­rig. Eftersma­ken fort­sät­ter i en pepp­rig inled­ning med många nyan­ser som mild kola och kaka­o­stark cho­klad. Den avslu­tas i en kaka­o­bit­ter ton balan­se­rad av en söt rökighet.

(Från bör­jan dis­tri­bu­e­rad i en mindre serie år 2008, genom des­til­le­ri­ets fan club, the Ard­beg Com­mit­tee, och sedan butel­je­rad för mer pub­lik för­sälj­ning från 21 sep­tem­ber 2009. Kan i dag ses stap­lad låd­vis på t ex Syste­met på Rege­rings­ga­tan i Stockholm. Lag­ringen är en bland­ning av yngre bour­bon­fat och äldre sher­ry­fat, dvs inte olik kom­po­si­tio­nen av Uigea­dail. Dock i detta fall även med en frukt­fyl­lig giva av litet bour­gog­ne­lag­rad whisky också. 
 – Need I say anymore?)

Betyg 5. Till och med en stark femma skulle jag vilja påstå.
Pro­vad som­ma­ren 2008 och sep­tem­ber 2009. Och därefter…