Druvan har nu fått mer att säga till om och får allt oftare ställa sig längst fram och spela solo! I fler och fler områden i södra Frankrike har den fått mer arial och det börjar göras i stort sett rena Syrahviner. I lantvinsområden vid medelhavskusten är det lagligt att sätta ut druvans namn på etiketten, och många har kommit på att Syrah säljer stort med sitt eget namn.

I Provence har Vin & Sprits egen vingård Rabiega ett vin på 100% Syrah som är strålande, även om Provence historiskt inte har varit något stort Syrah-område.

I Languedoc-Roussillon, som har varit den stora leverantören av diskuterbara viner, har kvaliteten skjutit i höjden och druvan Syrah tagit mer plats. Mycket betalt för mödan får den som hittar de bra producenterna i Languedoc-Roussillon, som gör riktiga toppviner med en bra procentandel av Syrah i sina viner.

Ett distrikt att börja leta i är till exempel Costières de Nimes, som gör utmärkta viner med både kraft och stil. Några av de mest prisvärda Syrahvinerna i Frankrike kommer även från andra sydfranska områden som Minervoise och Fitou…”

Magnus Svensson har skrivit boken “Shiraz” som ger en hel del mycket kul och spännande information om shiraz & syrah från olika delar av världen. Boken finns för inhandling här och nu för endast 90 kronor. Glädje vänner!

//Frederik

Vår numera välbekante vinbloggare & tillika författare Jonas Sjöstrand har idag skrivit en nyårskrönika. Vi tackar, bockar, läser & njuter.

//Frederik

00-talet är till ända och i tidningar och på teve rabblas det nyhetssammanfattningar. Jag tänkte här och nu inte komma med en till sån.

Däremot: Vad kan man säga om vin-sverige under decenniet som gått? Till att börja med hade jag svårt att bestämma mig för ett ämne och en rubrik på det här inlägget. Från Rioja till Valpolicella, eller kanske Nya världens intåg, eller bara ett tungt, actionfilmsdoftande B.I.B?

Länge leve din egen smak! fick det bli. Inte så mycket en sammanfattning som en förhoppning inför framtiden.

I början av femtiotalet såldes det under 10 miljoner liter vin per år i Sverige, 2009 beräknas siffran bli 170–180 miljoner liter. Detta alltså Systembolagets plus restaurangernas försäljningssiffror vilka inte ska likställas med konsumtionen, som skulle göra skillnaderna ännu större pga ökat resande osv.

Detta vindrickande har tilltagit parallellt med ett tynande spritpimplande, men det var i slutet av 90-talet den verkliga vinboomen ägde rum. Bag in boxen slog igenom och många blev inte främmande för det här med att ta sig ett glas till maten mitt i veckan, och denna inställning förstärktes under 2000-talet.

00-talet var även decenniet då vinrecensenterna fick fler och större spalter i morgon-, kvälls– och veckopress. För älskare av drycken är detta förstås toppen, att vi genom internet eller bara vår vanliga morgontidning varje dag kan läsa oss (nästan) mätta på vårt favoritintresse. Samtidigt finns en bismak i allt detta fylliga generösa, en liten defekt.

Vi borde lyssna mer på oss själva. Vin-sverige är inte överupplyst, verkligen inte och det kan det nog aldrig bli, däremot är de flaskor och boxar vi väljer bland överrecenserade. Det är inte artiklar eller fylliga teveinslag om vin jag vänder mig mot, däremot strömmen av korta värdelösa recensioner.

Då Sveriges mest inflytelserike vinskribent Kronstam i Allt om vin eller DN skriver att någon bib är bästa köp blir många brinnande nyfikna (och leverantörerna tårögda av glädje). Utmärkt, lång smak med perfekt fruktsyra! står det om ett vin som fås för motsvarande fyrtio kronor flaskan. Eller en riktig soppa, häll ut! om ett annat för samma pris.

Det finns så kallade soppor som både jag och mina gäster uppskattat till en passande middag, och viner som fått toppbetyg som jag tyckt varit regelrätta pajasviner. Poängen är naturligtvis inte att min smak är den rätta, utan att Systembolagets viner recenseras överallt och hela tiden. Tro mig när jag säger att exakt alla av de drygt 1000 vinerna i det ordinarie sortimentet har sina anhängare bland konsumenterna, jag lovar att varenda en är någons absoluta favorit.

Jag skulle inte vilja leva i en värld utan vinrecensioner, däremot har fixeringen nu nått obalanserade proportioner. Åsikter kan vara kul men blir odugliga utan längre motiveringar. De bästa recensenterna låter oss förstå vad det är för typ av vin som recenseras och vad det kan tänkas användas till. Att sida upp och sida ned ta sig igenom ”rekommenderas” eller ”rekommenderas ej” är lika intressant som att läsa om Tiger Woods älskarinnor. Och att bara säga att det ena vinet är godare än det andra blir som att säga att Coca cola är godare än Fanta apelsin.

Min enkla åsikt: Förringa inte din egen upplevelse.

I den bästa av världar har du istället tagit reda på vad det är för vin. Du vet varför det kostar som det gör, är medveten om hur du vill servera det och när, och du vet något om ursprunget och druvsammansättningen. För att göra ett bra val är den egna kunskapen, och den behöver inte vara överdrivet stor, mer värd än åsikterna från hundra recensenter.

Vill du veta något om de sorter du väljer bland så läs vinböcker och inte recensioner.

Detta är min stilla förhoppning inför 10-talet. Länge leve vinet och din egen, välgrundade uppfattning om det!

Jonas Sjöstrand

Författaren Jonas Sjöstrand som ligger bakom böckerna Sveriges Ölkrogar & Sveriges Vinbarer ligger även bakom dagens inlägg. God läsning kära vänner.

//Frederik

Jag var på en provning för några veckor sedan där provningsledaren inledde med bubbel. Varsina två glas framför stolarna i vilka det alltså porlade vilt. Och det var aningen rådvillt vi satte oss eftersom det var rödvin som skulle utgöra kvällens material.

Jag minns att provningsledaren tog några steg, väntade ett tag innan hon hälsade oss välkomna. Så bad hon oss gå loss på de här två vinerna naturligtvis.

Lite skämtsamt ville hon att vi skulle gissa vilket av glasen som innehöll champagne och vilket som innehöll ett billigare mousserande vin. Till saken hör väl att samtliga av oss fjorton deltagare jobbade med vin i någon form, erfarna gamla vinrävar och yngre vinnördar.

Utfallet blev att sju pekade på den skumpa som på Systembolaget går på strax över trehundra, sju på en mousserande sydafrikan för under hundringen.

Vilket elakt sätt att inleda en provning på! Några blev sittande som förstenade, generade och förvirrade.
Men faktum är ju att det här varken är underligt eller ovanligt. Jag tänker inte resonera kring huruvida champagnen var mindre prisvärd, eller sydafrikanen förträfflig. Bara påminna om hur svårt detta med vin är. Om hur ödmjuk man måste vara inför vinvärldens variationer och avvikelser.

När den riktiga provningen satte igång hade samma människor som bommat champagnen massor att säga om vinerna, kanske mer än de andra, tabben med bubblet glömdes snart bort.

Att ta vin på största möjliga allvar innebär inte bara att vara noggrann utan också att aldrig låsa några dörrar. De duktigaste vinprovarna har en både seriös och avslappnad inställning till vin. De har misstagit sig så många gånger att de vet hur svår och stor vinvärlden är.

Och de tappar inte fokus på själva upplevelsen — njutningen.

Miles i filmen Sideways uttrycker det ganska bra;
”Thats what you do with everyone of them”, säger han efter en grundlig undersökning av en pinot noir.
”But when do we drink it?” frågar den mindre vinintresserade vännen Jack.
”Now!”

Jonas Sjöstrand