Ardbeg  Blasda - Doften är parfymig med en mycket mild fenolton. Associationer som ungsbakad maräng och kaneldoft kommer till minnes. Fruktig gasbinda i en elektrisk och fenolanstruken elegans. Svaga toner av apelsinskal och muskatvin. Smaken är sädig, pepprig och salt. Liksom doften Återigen oerhört elegant och ozonlikt luftig. Kylande och fylligt maltig, ung och torr. En välfraserad gentleman i whiskykostym. Eftersmaken är elegant, söt och maltig med tilltagande sälta. Efter hand kommer en milt torr och fräsch förnimmelse av torvrök, märkligt men fortfarande elegant kombinerad med citrus, nu i skepnad av smaken av citronmousse. Denna cirka åttaåriga mildrökta Ardbeg sägs hålla cirka 25 ppm fenoler i malten och följaktligen cirka 8 ppm i whiskyn. Trots, eller kanske tack vare, detta är Blasda i mitt tycke något av det mest eleganta på whiskyscenen just nu. En egen och mycket välmejlslad profil. 5/5.

Ardbeg Ten - Topparom av en aning unken torvrökig alkohol, kombinerad med en doft av asiatisk kryddbutik, tjärade hamprep och en liten aning pepparmint. Till det en söt, fyllig och samtidigt torvrökig doft med inslag av saltlakrits som om du nyss öppnat en solvarm påse lakritspiaster. Smaken är fyllig och sötaktigt sädig. Först ung och pepprig och senare allt rökigare och med en kärv lakritssalt maltighet. Den går mot sötare karaktär om du droppar i vatten. Eftersmaken är salt och kryddig. Här finns toner av svag salmiak, lite sädesskal och i den långa avslutningen kommer även en aning av cigarrök och bränt trä. Bourbonfatlagrad, betyg 5/5.

Ardbeg Corryvreckan — En fyllig och rik doft som har mycket mer än bara rök. Här kan den näsa som sniffar hitta dofter av både wellpapp, toscakakor, kåldolmar och äpple, men även sötaktiga godistoner som lakritskola, jordgubbsknäck och en varm tung doft av piptobak. Smaken är balanserad, fyllig och blir med lite vatten aningen pepprig. Eftersmaken fortsätter i en pepprig inledning med många nyanser som mild kola och kakaostark choklad. Den avslutas i en kakaobitter ton balanserad av en söt rökighet. (Från början distribuerad i en mindre serie år 2008, genom destilleriets fan club, the Ardbeg Committee, och sedan buteljerad för mer publik försäljning hösten 2009.) Betyg 5/5.

Ardbeg Uigeadail - En aveclik doft slår en först. Rökigheten är svagare än hos syskonen, snarast som en cognac med torvrökiga inslag. Här finns doften av varm masonit, kanske aningen mycket träfat, dammig knäck från förra julen men ändå en söt och fruktig doft som drar iväg åt mörk choklad. Smaken fortsätter i mer mörk choklad, mer rök och även i en känsla av salta nötter. Eftersmaken är intensiv, halvsöt övergående mot torrare. Än mer sälta kommer, torr brödig och påminnande om salta pinnar. Snudd på en fullpoängare, men denna tappning lider något av den alltför överstyrda fatigheten i inledande doft. Väl värd en lång kontemplativ stund, men det kanske blir en ny sort vid påfyllningen? Unga och gamla sherryfat, betyg 4/5.

Ardbeg 12 år, Chieftains (43%) - Visst är jag svag för en snygg förpackning. Denna stilfullt broderade flaskhals och medicinlikt välspecificerade etikett tilltalar mig. Likaså är det en lyxig känsla att vräka upp den svarta manchestertygslika och prismatiskt fasade papplådan med magnetlås. Påkostat. Fåfängt. Snyggt. Märkligt nog kommer denna snajdiga förpackning inte från modefransoserna i branschen utan från den mer rustike Ian Macleod. Doften på denna tolvårig Ardbeg är oväntat ren och frisk, lite lakritsrot, svagt torvig och med något av ekarom. Inget unket över huvudtaget, däremot en friskt havsdoftande ton av tång. Smaken är först medelfylligt maltsöt och eldigheten tilltar medan också en pepprig och ändå fylligt bourbonbetonad sötma dallrar i den rökiga omgivningen. Den känns på en och samma gång ung och gammal. Först en snyting och sedan en tillbakalutad känsla av belevad erfarenhet. Eftersmaken är först en piruett av torr, fatbesk rök med något lite sötma. Piruetten virvlar så iväg och kvar i gommen finns en ovanligt fin kombination av nästan mataktig sälta med en kryddig rikedom och med en ren len torvrökston. 5/5.

Lev väl, gärna rökigt! /Örjan

Topparomen är rödvinbärssyrlig och milt torvrökig. Här finns en något gummilik underton liksom en tydlig skärpa av alkohol. Rökigheten har även nyanser av modellera och för all del aningen dovt fruktig ljung. I dessa rätt så mörka nyanser från whiskypaletten finns även en lätthet med några färgklickar av geranium, friska minttoner och pomerans.

Smaken är pepprig med viss mjukhet och en tydlig fyllig maltighet. Pepprigheten tilltar och eldigheten likaså. Det hela tar nästan bedövande toner innan maltsötman bryter igenom och tillsammans med en rökig marmeladton lugnar ner det hela. I allt detta finns även en torr kakaolik karaktär ihop med en viss örtig kryddighet, som bland annat påminner mig om något i whiskyvärlden så udda som persilja!

Eftersmaken börjar sherryfatigt rökigt, mycket likt det jag gillar hos Highland Park. Det övergår mot salta pinnar och vidare mot en kombination av smaker som får mig att tänka på hur gott detta måste vara ihop med en rumstempererad taleggio, salta kex och lite fikonmarmelad. Kan vara att jag måste ha lunch nu, men detta är en whisky jag gärna tar igen, antingen det blir före lunch eller med osten efter middagen. Finstämt och nyanserat, men ändå mycket slagkraftigt. 5 poäng av 5. (46% ofiltrerad, från importören Maxxium. Tyvärr finns endast Ardmore Traditional Cask på Systembolaget, artnr: 86450. Skicka en mejlrad till Maxxium och be dem släppa Ardmore quarter casken också!!)

(Denna torviga Speysidewhisky har lagrats på sedvanligt sätt, men skiljer sig genom att den efterlagrats under kortare tid, gissningsvis något halvår, på mindre fat så kallade quarter casks, för att förstärka fatkaraktären på en ändå ganska ung whisky.)

Ja, på detta vis är boken upplagd. Boken jag pratar om är alltså “101 Whisky Du Måste Dricka Innan Du Dör”. Fina, stora bil­der till vänster och kommentarer från för­fattaren Örjan Westerlund. Det finns även plats för egna noteringar samt ett stort rött vaxmärke uppe i högra hörnet som betygsätter whiskyn.

Eftersom Örjan har valt ut 101 whisky som måste drickas innan en människa lämnar denna jord så är det inga medelbetyg som delas ut utan endast fyror och femmor. Tyckte mig faktiskt se även en femma med ett plus efter vid några fall …

Det är en bok som man med stor glädje bläddrar sig igenom och gärna viker ett hörn eller två vid de sorter som man först ska testa. Givetvis så känner man igen en hel del av sorterna och som amatör-whiskydrickare har man även testat sig igenom en handfull av dessa fina drycker, men mer än en gång så vänder jag blad och ser en flaska som jag aldrig sett med ett namn jag aldrig hört talas om och är inte det spännande och lärorikt så säg!?

På torsdag skall vi fira in whiskyboken och dess systerbok 101 Öl som jag så klart kommer att skriva om inom kort på Öl & Whiskymässan. Jag (Frederik Zäll) och Örjan Westerlund kommer att finnas hos Nils Oscar inne på mässan i Nacka mellan klockan 18 — 19. Väl mött!

En viktig del i kräftfesttaktiken är också att ha rena fingrar och närvaro nog att samla in skalen. Väl så delikat som kräftorna i sig är ju en aningen chilihottad och konjaksstänkt gräddig kräftsoppa.

Kräftsoppa (4p)

Slanta 2 stora morötter
Grovhacka 1 gul lök
Grovhacka ½ fänkål
Hacka 1–2 vitlöksklyftor
Hacka 1 gul chilifrukt (styrka 6 enligt förpackningen)
Bryn detta ett par minuter, tillsätt
½ krm cayennepeppar, tillsätt
2 msk tomatpuré och bryn ytterligare ett par minuter, tillsätt nu
kräftskalen, en bunke av literstorlek, och bryn kort.
(Som överkurs kan du innan dess rosta allt eller delar av kräftskalen på 175 grader i 20–30 min till de blivit knastrigt spröda)

Sänk värmen och tillsätt 2 l vatten och en fiskbuljongtärning alt 1–2 msk fiskfond
Reducera till ca en tredjedel under max 20 min. Obs att längre tid gör blandningen besk!

Tillsätt 2 dl crème fraiche och
strax innan servering 5 dl lättvispad grädde.
Smaka av med salt, cayennepeppar och konjak, förslagsvis Grönstedts *** eller Eau-de-vie.

Tag en handfull avrunna kräftstjärtar i lag per person och lägg upp per djup tallrik.
Gör ett gäng trekantsmackor som fylls med rikligt med färskost som rörs med gräslök.
Häll på het soppa på kräftstjärtarna och garnera med ett par dillkvistar.
Ät med ett syrligt vitt vin, förslagvis Stoneleigh Riesling (nr 6498, 99 kr) från Nya Zeeland.

Runda av med en stadig dessert om inte soppan känns matig nog. Kanske en gino på slutet, med en klingande tumbler med Blanton’s single barrel bourbon?

Ha en riktigt god kväll, hälsningar Örjan W.

En provning med whisky från lågländerna är en utmaning av flera skäl. Dels för att det inte ens finns en handfull destillerier vid liv. Dels för att detta ger en prisnivå i den övre häraden. Dels också för att rökigheten är noll eller en svag dunst över obefintlig. Svårt för röksugen svensk whiskypublik med andra ord. Det gick dock hem i lördags. Urvalet var

Glenkinchie 12 (43%, 83823), 419 kr - Torr men fruktig doft, smak av kalaspuffar, spannmål och aningen arrak. Kryddigt sött och syrligt i eftersmaken. Betyg 4/5.

Auchentoshan 12 (40%, 412), 399 kr - Kolaanstruken blommighet med en varm träig nyans. Smakar milt och mjukt karamellsött. Slutar med söta spannmålstoner som har både popcorn och en svag fatton. 4/5.

Auchentoshan Three Wood (43%, 70902), 539 kr - Frukt och hårda jordgubbskarameller, en dunst av knallpulver från sherryfaten, en smak av torr mörk choklad som ändå har en fyllig sötma och som avslutas med russin, ek och en lätt söt ton med drag även av torrare sädesskal. 5/5.

Bladnoch 18 år (55%, 40108), 759 kr — RX-lim, vaniljrån och ek. Smaken är kärvt spritig med litet vanilj. Vattningen måste ske i rikliga mängder, annars förblir den för kärv och spritig i mitt tycke. När det börjar grumla kring 46% är whiskyn len som sammet med en angenäm balanserad fruktton och både ek och kolasnöre. Balanserat och med bra bourbonkaraktär. Eftersmaken har både sötma, sädesskal och en mycket len fruktig vanilj. Snyggt. 4/5.

Inverleven 1991, 17 år (40%, 87710), 740 kr — Våt malt och exotisk frukt, nära på litet blåbärspaj med vaniljsås. Smaken är milt eldig med både vanilj, burkpäron och kanske lite bittermandel. Eftersmaken är som fruktspritkryddad mandelmassa med en litet oljebetonad snudd på petroleumanstruken sötma. Buteljeringen är från Gordon & MacPhail och väl värd att prova. 5/5.

Nästa provning 16 oktober för nyfikna.

Då Highland/Speyside. Nu god kväll, hälsningar Ö.

“Per capita och i andel av den totala whiskykonsumtionen ligger vi svenskar i topp. Imponerande nog är över 20% av den whisky vi spolar i oss just maltwhisky. Det är sensationellt högt, då snittet totalt i världen ligger runt tio procent.

Denna bok är tillkommen för att roa dig, du goda glada svenska whiskyvän.

Min tanke med att vinkla en whiskybok åt svenskt håll känns given med tanke på detta intresse. Och när jag nu med nöje böjt mig för folkets röst, så kändes det givet att en storsäljare som Glenfiddich och en kändis som Macallan får vara representerade. Det sker dock mer i kåseriform, som reseberättelser. Detsamma gäller ett besök på Johnnie Walker som på ett trevligt sätt urartar till en tur genom historien om skotsk maltwhisky.

Skälet till denna inriktning hos boken är att jag misstänker att du redan läst en hel del om tillverkning, varit på provningar och kanske besökt ett par destillerier och tagit färjan till Islay. Vi är ju sådana, vi med våra 20%…”

Örjan Westerlund, vår meste whiskyförfattare är här med en mycket underhållande och tilltalande bok om maltwhisky. Klicka här för att kika mer på boken och kanske till och med inhandla den direkt här på sajten.

Glatt, glatt!

//Frederik

Inte bara är Örjan Westerlunds bok WHISKY en fantastisk bok om just whisky utan även en guide till transporttips och importregler för oss glada saftörer.

“När det gäller vikten så är gränsen idag 32 kilo per kolli för SAS. Ibland uppges andra maxvikter, så undersök vad som gäller för det bolag du åker med. Hur mycket 32 kg är kan vara svårt att veta. Särskilt när du står där stressad och våndas på hotellrummet inför avresan.

Där du i ditt inre ser tulltjänstemannen i sina vita gummihandskar girigt fingra på din Ardbeg Outtalbar. Eller då du ser dig själv sitta i taxin och halsa finsprit för att en flaska inte fick plats.”

Ja, som ni förstår så är detta inte bara en enkel whiskybok utan en mycket underhållande och givande inspirations– och glädjebok med tydlig närhet av författaren Örjan Westerlund och hans underfundiga tongångar.

Boken kan köpas här och nu»

Glädje!

“LÄST HOS EN BOURBONTILLVERKARE

Marknadsföring det är sannerligen en konst, och amerikanerna har drillats i den långt om länge. Den som besöker bourbontillverkaren van Winkle i Lawrenceburg i Kentucky kan se exempel på det.

Familjens motto påminner om Tärnö Bryggeris, där det ju heter ” Vi brygger, vi dricker, vi säljer det som blir över”. Hos familjen van Winkle heter det istället “We make fine bourbon — at a profit if we can, at a loss if we must — but always fine bourbon”. Här snackar vi uppoffring.

Förutom denna deklaration har de också ett klargörande angående kemister, vetenskap och inblandning av nymodigheter i tillverkningen. Utanför destilleridörren sitter en patinerad skylt med sliriga bokstäver som också den visar var skåpet ska stå.

“No chemist allowed! Nature and the old-time “know how“of a Master Destiller get the job done here. Because traditional Kentucky Whiskey is a natural product, we disdain synthetics, scientists and their accompanying apparatus. This is a Distillery not a whiskey factory.”

Stor stolthet och glädje! Haha! Kolla in denna bok av Herr Westerlund, den finns att köpas här på momangen både som  pocket och som inbunden.

//Frederik

“Synnerligen intresseväckande och svårsläppt läsning, utmärkt present (men läs den själv först) ICA-Kuriren 8/2005

På bilden synes pocketversionen. En inbunden version finns också att inhandlas för 176 kronor.

”En bok whisky” av Örjan Westerlund har hittills sålt i 25.000 exemplar. Här är den som pocket för att glädja, förvåna och engagera ytterligare många whiskyintresserade.”En bok whisky” är skriven för dig som är nyfiken på whisky. Den är också skriven för dig som trodde att du visste det mesta om whisky, eller för dig som bara gillar whisky, men inte kan sätta fingret på varför denna älskade dryck är så oerhört fascinerande!

(Lagrad i runt tio år på bourbonfat för att sedan avslutas under en omkring halvårslång period på Sauternes-fat. Utsedd av F. Paul Pacults tidning Spirit Journal till 2009 års sjunde bästa destillat i världen, dvs på den lista där Highland Park 18 år tog hem förstaplatsen. Ej kylfiltrerad)

En väl tilltagen 4-poängare. En len dröm efter en mild middag.