Betänk potentialen. Alla som inte tror sig gilla whisky kan och vill gärna ta en bourbon. Det smakar annorlunda och godare. Friskare, lättare, fruktigare och sötare. Somrigare om du vill.

Som framgår i veckans bok, En handbok bourbon, av undertecknad, har denna äktamerikanska dryck en odiskutabel kvalitet och även en historik med både pionjäranda och och pangpang. Det alltifrån hur man med kalkhaltigt vatten utvecklade sourmash, under det att man nynnade på “Go west”, till att man gjorde fulsprit och så småningom lagreglerade de färska faten efter förbudstiden. Lobbying anno 1935 för övrigt. Läs mer om det i boken.
På det hela taget finns allt som behövs för att bygga en intressant dryckesstund för dig insvept i dimmig, iskyld kontemplation medan hammocken sakta gungar.

Ska jag själv gunga in en sommarkväll står jag vid barskåpet som Gösta Ekman mellan Aftonbladet och Expressen. De har alla sina pros and cons, amerikanerna.

Maker’s Mark är litet milt len med sitt veteinslag.
Den alltför sällsynta Old Rip van Winkle på tio år är likadan med litet mer bränd karamell.
Grymt underskattad är prisvärda Jim Beam Black.
En likaså fantastisk skapelse är den något mer majsinnehållande Knob Creek, döpt efter old Abe’s födelsehåla. Den är fruktigare, men också fatigare och i behov av än mer sötsaker till. Eller bara solo.
Vill du ha en litet mer magborstande majsvän så skulle jag rekommendera Wild Turkey. En Vivaldikonsert på flaska — eldigt temperament och på en och samma gång både lätt och karaktärsfull.

Men — yours truly sitter denna gång och kombinerar ihop det hela på det mest självklara sätt. Knob Creek, kokoschoklad och en capuccino på dubbel espresso. Men ingen cigarr idag. Om det ska rökas kan den gärna vara ljus och gräddig, kanske en mild Flor de Selva eller en Juan Clemente robusto.

Bourbon needs company. Cigar, chocolate and milky coffee. Italian style. Prohibition style. Caffè Al Capuccino.

Och till det Blind Boys of Alabama.
Ridå.

God kväll och på återseende.