Vän­ner! För­u­tom att jag med stor emfas vill rekom­men­dera er att åka till Kra­kow vill jag också recen­sera, och i ett par fall rekom­men­dera några öl. Bil­dens sud­dighet bedrar, fullt så sud­diga blir ni inte av ölen, och det är bara por­tern som är rik­tigt stark, om än på ett myc­ket ange­nämt sätt. Sta­den Kra­kow i sig är en ögon­sten för alla er som fat­tat tycke för Prag, Tal­linn eller andra stuc­ka­turs­tinna sten­stä­der med en och annan bit medel­tids­mur. Att sedan en bra bit kött med till­behör kos­tar mindre än en lunch gjorde här hemma år 2001 är inte hel­ler annat än loc­kande. När det gäl­ler ölen i södra Polen hål­ler den som sig bör en cen­tra­leu­ro­pe­isk stil med myc­ket malt och hygg­ligt med humle, underjäst och väl­stä­dat. För­u­tom pro­vade öl kan den lokala Žywiec gärna tes­tas som ljus lager, och annars finns allt från Pils­ner Urquell till suspekta ölet Despe­rado som spet­sats med tequila. Hur tänkte de där? Nåväl. Åk till Syd­po­len, ta en busstur till de för­näm­liga turist­må­len i trak­ten — skidor­ten Zako­pane är väl okej, men blir det inte aningen maka­bert med sobra kläm­käcka erbju­dan­den om en tur till salt­gru­vorna eller en turi­strunda till Auschwitz, eller …?

Warka (5,7%)
Dof­ten är sött fruk­tig och myc­ket mild. Sma­ken är mal­tig och fruk­tig och sak­nar först helt humle. Sakta kom­mer en mild humle och även en cen­tra­leu­ro­pe­isk till­stym­melse till en smö­rig vaniljton finns där. Eftersma­ken är mal­tig, brö­digt söt och har en lätt hum­le­torrhet som stan­nar kvar med den medel­långa eftersma­ken. Inget att skriva hem om, men en bra lager med en cen­tra­leu­ro­pe­isk prä­gel. Betyg 3.

Tyskie (5,6%)
Dof­ten är sött mal­tig och lite råfrukt­s­lik. Sött maj­sig. Mine­ra­lig. Sma­ken är balan­se­rat mal­tig och svagt besk. Medel­fyl­lig. Eftersma­ken är lik­som sma­ken balan­se­rat mal­tig och besk, och inle­der brö­digt för att sedan övergå till en medel­lång god beska. Betyg 4.

Žywiec Por­ter (9,5%)
Dof­ten är tyd­ligt rostad och frisk trots en fet söt och siraps­ak­tig brö­dighet. Lite av mine­ral­ton finns också. Sma­ken är myc­ket tyd­ligt brö­digt bränd och har en rik sötma och fikon­ak­tig fruk­tighet. Efterhand kom­mer även en svag beska, någon­stans mel­lan bränt soc­ker och svag humle. Fyl­lighe­ten är påtag­lig och balan­sen mel­lan friska och söta och tunga brända toner är fin. Eftersma­ken är först knäc­kigt bränd och över­går sedan till en allt renare beska. En utomor­dent­lig matöl som väl gör sig både till vär­mande polsk pota­tis­soppa med bröd och också står sig mot en kryd­di­gare gulasch. Är din polska ring­ros­tig, så utta­las nam­net schy-vi-ess. Skål heter som bekant “na zdrowie!”. Så då säger vi så. Betyg  tvek­löst 5.

På åter­hö­rande över en respek­tin­gi­vande ladd­ning Glen­li­vet, på lör­dag strax innan melo­dikrys­set. Vi ses då igen, skål så länge! /Örjan