Sista vec­kan med som­mar­tid har pas­se­rat. Kylig. ”Änt­li­gen höst så man få ta på sig litet snygga klä­der”, som en kur­sare sa för många år sedan. För min del, men­talt född kring 1920, är det inne­va­rande kläd­mo­det med tweed, tar­tan och mocka i min smak. Herr Judit sna­rare än Tiger alltså. Mitt fars­dags­bok­tips här blir Svensk Whis­ky­bok. I inled­ningen finns en svart­vit bild från 1940-tal. Det är en tweed­klädd, whis­kysnor­tande skotte som visar hur en höst­svid bör, eller ska, se ut. Ay, ay Sir!

Nåväl. Den gångna vec­kan inled­des för mig redan förra lör­da­gen. Då var jag med tvåå­rig dot­ter på stamha­ket Svejk. Hon, jag och gud­far Glenn fick bords­plats för två och en halv. Lilla hal­van satt nöjd och ritade i mitt knä. I stim­met satt gud­far och åt väl­lus­tigt den årliga, och varje gång lika fan­tas­tiska, halva ankan. Knap­rigt stekt och med knö­del, surkål och en röd­kål, som om man har tur, har en hår­fin touch av kanel. Till detta intogs ett antal grädd­lena pra­gerskt sma­kande opas­tö­ri­se­rade Pils­ner Urquell. Nästa event på stam­kro­gen blir

väl även i år Bud­var­vec­kan i bör­jan på decem­ber. Då impor­te­ras både opas­tö­ri­se­rad Bud­var och en tjec­kisk extrakock till Svejk.

Apropå barn på kro­gen kanske du tillhör dem som tyc­ker att spring­ande bok­stavs­di­a­gnosti­ce­rade barn inte ska för­störa dyr njut­ning på restau­rang? Du kanske tillhör kate­go­rin som någon gång givit mig kom­men­ta­ren ”Oan­sva­rigt” med ett fnys, då jag fal­lit för den äldre dot­terns över­tal­ning och på väg hem från vän­ner någon sen kväll har tril­lat in på Svejk. Och visst, jag hål­ler med om att barn inte ska störa. Men krog­be­sök ska vara famil­je­nöje. Ita­li­ensk håll­ning är för mig ett ideal här.  Och vid val av rätt krog och till­fälle går det att han­tera. Sär­skilt på stim­miga stäl­len som två av våra stamhak; Svejk och Glen­fid­dich Warehouse No 68. Dessa är utmärkta för krog­be­sök med barn, sär­skilt en sön­dags­kväll. På den senare går det även att ta in en barn­vagn om det behövs. För hur ska mina barn lära sig gå på kro­gen om jag inte tar dit dem?

Så, som avslut­ning på denna hösto­dyssé i okto­ber, blev det en still­sam hem­ma­kväll i går lör­dag. Med risk för att inkräkta på Zälls blog­gande tar jag mig frihe­ten att rap­por­tera om mid­da­gen. Kalv­fri­kassé med spar­ris och skogs­cham­pin­jo­ner och till koc­ken vec­kans whisky, Laphro­aig Tri­ple Wood. Till den citronsyr­liga fri­kas­sén dracks Omaka Springs sau­vig­non blanc. Allt­sam­mans avnju­tet med den fan­tas­tiska Melody Gar­dot. En ny jazzröst som för mina tan­kar till både Ella, Elvis och Sinatra-arrangemang, med stäm­ning och smäk­tande strå­kar. Per­fekt höst­te­rapi. Och utmärkt depres­sions­pro­fy­lax med en väl­lus­tig rysning.

Recep­tet på kalv­fri­kas­sén med spar­ris är föl­jande, 4 pers:

1 kg gryt­bi­tar av kalv
½ dl fly­tande kalv­fond
14 dl vat­ten
3 lager blad
1 knippe tim­jankvis­tar
½ tsk vit­pep­par­korn
8 – 12 ska­lade smålö­kar
1 finhac­kad vit­löks­klyfta
200 g skogs­cham­pin­jo­ner
12 medel­stora vita spar­ri­sar
3 msk citronsaft
2 dl crème fraiche

Koka has­tigt upp kalv­köt­tet i vat­ten. Ta upp köt­tet och spola av i kallt vat­ten. Lägg till­baka köt­tet i en kastrull till­sam­mans med kalv­fond, lagerblad, tim­jan och vit­pep­par. Låt sjuda ca 1½ timme tills köt­tet är mört. Ta upp köt­tet ur bul­jongen. Sila bul­jongen och koka ner den till knappt hälf­ten. Lägg i lök, cham­pin­jo­ner och spar­ris och låt sjuda till grön­sa­kerna är mjuka. Ta upp grön­sa­kerna ur gry­tan. Till­sätt citronsaft och crème fraiche i bul­jongen. Låt koka någon minut och smaka av med salt och pep­par. Vänd ner kött och grön­sa­ker och låt bli varmt. Ser­vera med pres­sad potatis.

Lev gott och på åter­hö­rande,
Örjan W