God Mån­dag kära med­b­or­gare av detta gråa, avlånga land. Nor­malt sett så anser jag att lan­det vi bor i är under­bart, men man bör­jar bli lite less på mol­nighe­ten. I lör­dags sken solen på Djur­går­den och hela ön full­kom­li­gen inva­de­ra­des av sol­törs­tiga stockhol­mare. En ljuv­lig dag må jag säga.

Det är mån­dag, det är alltså dags för vec­kans bok. Sve­ri­ges Ölkro­gar är en reseguide som är myc­ket väl utfor­mad med tyd­liga iko­ner för både det ena och det andra. Man kan myc­ket enkelt läsa sig till hur många fatöl som finns, vilka län­der som repre­sen­te­ras i ölut­bu­det, om kro­gen är han­di­kapp­san­pas­sad osv, osv.

Boken är skri­ven av Peter M Eron­son & Jonas Sjö­strand. Här föl­jer bokens förord;

“För­ord
Det finns ju ingen bok om Sve­ri­ges ölkro­gar. Nej, vi skri­ver en! Så bör­jade hela idén, om än något kort­fat­tat beskri­vet, om ”Sve­ri­ges Ölkro­gar” och nu är den alltså fär­dig­ställd. Äntli­gen! Men innan vi bör­jar med att berätta om ölkro­garna vill vi som has­ti­gast för­klara vissa ord så att ingen blir för­vir­rad. När vi pra­tar om kra­nar menar vi helt enkelt kro­gens fatöl. Då vi skri­ver gästöl avser vi de fatöl som är på besök, det vill säga de fatöl som kro­gen i van­liga fall inte erbju­der. Och beträf­fande bryg­ge­rier så kan åsik­terna gå isär ifall man ska kalla de mindre för mikro­bryg­ge­rier eller hand­krafts­bryg­ge­rier (från eng­els­kan: hand-crafted breweries). Vi har valt att skriva enbart bryg­ge­rier, små bryg­ge­rier eller mindre bryg­ge­rier, för alla är de ju trots allt bryg­ge­rier och ingen­ting annat. Vid andra till­fäl­len hop­pas vi att even­tu­ella nya ord ska för­kla­ras fort­lö­pande. Det blir nog inga pro­b­lem. Slut­li­gen vill vi tacka våra fruar för att de stått ut med oss under våra ölkrog­se­ska­pa­der. Låt resan börja…
Peter M Eron­son, Gemla, okto­ber 2008
Jonas Sjö­strand, Stockholm, okto­ber 2008″

Nedan föl­jer några utvalda rader om stockholmskro­gen Akkurat;

“Att lämna den där dystra delen av Horns­ga­tan och glida in till Akku­rat – den behag­liga tiden strax efter att lunch­gäs­terna gått men innan mid­dags­gäs­terna dyker upp, sväva fram mot bar­dis­ken och slänga ett öga bakåt på tav­lan där gästö­len står upp­skrivna, och det kanske reg­nar ute så jac­kan man hänger av sig är lite tyngre, man pekar på en kran och bar­ten­dern berät­tar vad det är, något man ald­rig tidi­gare pro­vat, en kol­svart real ale, rumstem­pe­re­rad men ändå något sva­lare mot läp­pen – ja det är något sär­skilt med detta. Möj­lighet till lik­nande upp­le­vel­ser finns såklart på Oli­ver Twist ett par hundra meter där­i­från. Både Oli­ver Twist och Akku­rat har belö­nats med Cask Marque-utmärkelsen, något som gör oss säkra på att vi ser­ve­ras noga skött real ale. Valet mel­lan dessa tidi­gare sys­ter­kro­gar, som numera har olika ägare, blir annars mest ett val mel­lan ame­ri­kanskt eller bel­giskt. Inte för att de inte har myc­ket annan öl, men det är här de båda tyd­li­gast skil­jer sig åt. Den som också kan tänka sig fatöl från något svenskt bryg­geri gör nog ändå klo­kast i att till slut bestämma sig för att knalla in på Akku­rat. Akku­rat är lite lyxi­gare än andra stäl­len. Det är käns­lan. Långt ifrån pubens plott­riga insuttna miljö, men kanske ännu längre ifrån vrä­kiga restau­ranger med slipstvång (om det nu verk­li­gen finns sådana, men vi har hört talas om dem).”

Så släng på er vin­ter­jac­kan och gå ut i rus­ket. Med “Sve­ri­ges Ölkro­gar” i fic­kan så kom­mer du inte behöva frysa länge innan du sit­ter där med en ny spän­nande pils­ner i han­den på en av sve­ri­ges bättre kro­gar. Njut­ning i bokform!

//Frederik