Låt mig utropa den årliga whis­ky­vec­kan! Inte bara vin­ter­lov utan även whisky om jag får lov. Och vad pas­sar bättre för trick or treat än en stän­kare? Tänk om Hird­walls karak­tär Val­de­mar i en Beck­film plöts­ligt säger “trick or treat” när Haber öpp­nar dör­ren? Och sträc­ker fram en sta­dig malt?

Nåja. Ytter­li­gare en anled­ning till en whis­ky­vecka är att den före­går fars dag. En extra poäng med det för eder till­givne, är att både Bokus och Adlibris ropat in “101 whisky du måste dricka innan du dör” till fars­dags­bok!  Jag bugar och kän­ner mig van­sin­nigt smickrad. 

Men vad är då inled­ning på 7x god whisky? Ur nämnda bok ploc­kar jag rätt snabbt ut Ard­beg 1974. Rökig, rund och mytomspun­nen. Vis­ser­li­gen bru­kar jag fram­hålla att två flas­kor whisky för 350 kr är bättre än en för 700 kr, men undan­tag finns. Lik­som den här­ligt strikta tyska gram­ma­ti­ken har även mina whis­ky­p­rin­ci­per sådana.

Na, also: Efter en bitande kylig cykel­tur med några ären­den på för­mid­da­gen i dag lan­dade jag på mitt stam­lo­kus i Gamla Stan. För­u­tom en för­näm­lig bur­gare med lagom salt och litet lökig läc­ker cole slaw fick jag en skvätt Ard­beg ’74. Tro­li­gen stans mest pris­värda mal­twhisky med 90 kr cen­ti­li­tern. Jo, som sagt, det är väl myc­ket i de flesta fall, men det är ju fre­dag . Och första dagen i whiskyveckan!

Det är inte varje gång jag dric­ker whisky som jag ryser av väl­behag. Bara dof­ten ger mig samma ragg-resande känsla som en kyrka fylld av pam­pig orgel­mu­sik. Så fin­stämt och sam­ti­digt oerhört maf­figt. Sött och sam­man­hål­let, rökigt bärigt och runt som en boll mjukt tjä­riga hamp­snö­ren dop­pade i fruk­tig honung. En efter­smak av litet nötig pep­par och kanske ett hörn av en rus­sincho­klad­bit. Och såklart en doft av blöt hund­päls allra först.  

Nu är det häf­tig fre­dag! Fun­dera på vad du tar in imor­gon. Kom­men­tera gärna! Jag fun­de­rar redan nu. Och så öns­kar jag dig en god mid­dag och sedan en rik­tigt god kväll!

/Örjan