Jag sa igår till en god vän per tele­fon att jag idag, lör­dag, skulle åka ut till vår bli­vande hustomt och gräva två hål à en meters djup. “Till vem då?” blev det maf­fi­apå­ver­kade sva­ret. Till Nacka kom­mun är san­ningen, eftersom vi i famil­jen har en tvåå­rig histo­ria bakom oss att för­söka få ige­nom ett bygg­lov, som nu kom­mit till att kom­plet­te­ras med eget vat­ten och avlopp. Detta i sig krä­ver ett par inspek­tions­gro­par. Så.

Detta är också upp­rin­nel­sen till dagens whisky. Dagens whisky är nämligen

ur den karaff som står ute i det lilla som­marhus som än så länge står på tom­ten. I karaf­fen finns en salig och god bland­ning av både en slatt Macal­lan, en slatt rökig Mack­myra, lite Linkwood och, tror jag, bland annat också litet Ard­beg Ten. I alla fall gott kan jag intyga. Och folk­häl­so­iv­rarna har jag inte myc­ket gemen­samt med för övrigt, så där­för vill jag slå ett slag för whisky som sport­dryck . Jovisst, vat­ten i mäng­der gick åt för två meter­djupa hål, men inget slår i mitt tycke en stän­kare whisky efter kraf­tig kropps­an­sträng­ning. Det slapp­nar av. Det gör gott. Och det är gott!

När det gäl­ler dina egna whis­kys­lat­tar är det en abso­lut rekom­men­da­tion att ta en vac­ker karaff och pytsa i de slat­tar malt– och annan whisky som annars står och blir avsla­get trista. Ska jag ge någon tum­re­gel för lyc­kad bland­ning så ta myc­ket av olika mer fruk­tiga sor­ter. Fruk­tig whisky har en ten­dens att både svälja och förhöja annat. Men det är ju bara att prova. Det krä­ver fin­lir för att bli rik­tigt top­pengott, men visst, det finns ju anled­ning att ett sär­skilt yrke finns för blen­ding. Och en karaff med husets whisky är en sjutu­san till roli­gare bjud­ning för dina gäs­ter än fem, sex slattflaskor!

Med det öns­kar jag trev­lig spökaf­ton, och också lycka till med karaff­knå­pan­det och kroppsarbetet!

God kväll,
Örjan.